Distansförhållande: saknad
Tänkte köra på ett lite längre inlägg, ett inlägg om distansförhållande.
När jag insåg att det var Robert jag ville vara med så insåg jag inte hur jobbigt det skulle va, hur mycket det skulle slita i en, hur mycket saknad det skulle va. Jag minns att första gången han åkte ifrån mig så var jag jätte ledsen för jag insåg hur mycket jag tyckte om honom. Vi beslöt oss att vi ville satsa. Vi visste att det skulle bli jobbigt med 4 h mellan oss men vi tänkte att det skulle bli lättare med tiden men det blev det verkligen inte!
Varje gång någon av oss ska åker hem och vi ska skiljas åt för en, två eller kanske tre veckor så gör det så ont i en att se den man älskar åka iväg, veta att man inte kan få en sista kram för bussen har åkt. Veta att man måste sova själv, att man inte har någon som kramar en, lagar mat eller retas med en. Jag vet att han finns där för mig, att han gör allt för att jag ska bli glad, men ibland är det man behöver sin älsklings famn, att få sitta i hans knä tills allt känns bättre och få en kram.
Att vakna, snurra runt och inse att han inte ligger och snarkar brevid, det är ingen som kramar en, ingen som kittlar en så man nästan kan bli sur eller som nyper en.
När jag gav mig in i detta så visste jag nog inte vad jag gav mig in på, han är första killen jag har ett riktigt förhållande med och jag visste nog inte hur hårt det skulle bli, hur mycket som skulle krävas, men det var mycket mer än vad jag trodde. Men jag ångrar det absolut inte, det är värt det!
Det är svårt när man blir oense och försöka förklara allt via telefon/skype inte kramas så att allt känns bra igen. När den ena är ledsen och man inte kan kramas eller hitta på saker tillsammans. För många som har ett förhållande så bor man oftast i samma stad och saknar man sin älskling så är det bara att ta bussen/cyklen/bilen ochså är man där på en liten stund. Men nu går det inte för oss och det suger verkligen.
Vi har gått igenom mycket tillsammans på bara 3,5 månader men har kännt varandra så mycket längre! Jag saknar honom så mycket, saker är inte lika roliga utan honom för han ska alltid busa, kittlas säga något roligt, mobbas eller bara kramas.
Det fins många nackdelar med att bo så långt ifrån varandra och det är enklare att tänka på dom en på fördelarna. En är att när man ses så är man med vzrandra hittar på mysiga saker och en annan är att när man får ses och har saknat varandra så är det så sjjukt underbart och få den där "heej" kramen och pussen och bara njuta!
Ne, nu blir det snart en lång bok så vill bara säga:
Älskar ni någon, ta chansen även om det är långt bort, det är värt all saknad när man äntligen får träffas!
.
Jag älskar dig Robert Olsson <3
Kommentarer
Postat av: Linnéa
Ja, det var en alldeles underbar resa - vill tillbaka NU <3
Så fina :)
Postat av: Malin "Pinkpiercing" Johansson
Va fint skrivet :)
*svar:* Haha ja verkligen :D
Postat av: Malin
så söta!
sv; ja visst är dom:)
Postat av: kaffehörnan
Vad kloka ord, jättefint skrivit
Postat av: I S A B E L L A W L
Fint skrivet !!
Svar: Åh, tack! Den är verkligen supermysig, älskar den, passar perfekt nu till det kyliga höstvädret! ♡
Postat av: Sara Ekman
Bra skrivet!
Postat av: Elin
Vist är den fin. :)
allt bra?
Postat av: bookofems.blogg.se
starka ni är!!
Postat av: Nathalie Tegelstam
- tack och det fick jag :)
bra skrivet, fina ni är!
Postat av: m
sv. tack så mycket!
Jobbigt detdär.
Postat av: Angelica
Känner verkligen igen mig i det där! Har trots allt haft distansförhållande i lite över 2,5 år :)
Postat av: LIENE
Kärleken är starkare än distansen, eller större än distansen :) Ni klarar nog det här. Se bara till att hålla ihop. Ofta får man kämpa för att förbli ihop och som nykära. Men jag tror det är värt det.
Kram!
